Anne Heller’s new biography, Ayn Rand and the World She Made, allows us to poke our heads, for the first time, into the Russian-American’s overheated philosophical subbasement. After reading the details of Rand’s early life, I find it hard to think of Objectivism as very objective at all – it looks more like a rational program retrofitted to a lifelong temperament, a fantasy world created to cancel the nightmare of a terrifying childhood. This is the comedy, the tragedy, and the power of Rand: She built a glorious imaginary empire on that nuclear-grade temperament, then devoted every ounce of her will and intelligence to proving it was all pure reason.

Detsamma får jag nog skriva om Venusprojektet vid det här laget. Ingen annan verkade ha sagt något särskilt kritiskt om Frescos idéer (kanske för att de ofrälsta anser dem vara så absurda att de inte är värda att bemötas), eller i alla fall inget som verkligen identifierar projektet som kommunistiskt, och ställer det inför reella ekonomiska dilemman. Tyvärr blev det inlägget bara en predikan för kören, även om sådant kan fylla ett syfte i sig. Venusprojektets anhängare svarar bara ”du får allt se om Zeitgeist så du begriper”, alternativt ”de ekonomiska dilemman du pratar om gäller inte i Frescos utopi”. Man har alltså inte blivit tillräckligt hjärntvättad för att begripa att Frescos genialitet ställer hela den ekonomiska vetenskapen på huvudet. Här är det inte bara foliehatt som gäller. Foliehatten måste nog vara teflonbelagd dessutom.

F.ö. verkar det här vara en bra blogg. Lägger den på bevakning.

PS: Tackar för länken!

Du raljerar och undviker att svara på mina frågor så det här får bli mitt sista inlägg.

Vi är nog överens om frihetsbegreppet. Däremot har vi diametralt olika åsikter om metodik.

Och den frihet jag menar, som borde framgått av tidigare kommentar från mig, är frihet från tvång och våld utövat av andra människor. Och kapitalism är det bästa sättet att lyfta länder ur fattigdom. Det är de med minst kapitalism som är fattigast. De länder med störst ekonomisk frihet hör till de med mest välstånd, medan de länder med allra minst ekonomisk frihet har mest fattigdom. Jag kan här rekommendera Johan Norbergs böcker ”Till världskapitalismens försvar” och ”När människan skapade världen”.

Vi har redan idag en reglerad resursfördelning (reglerad av individens köpkraft) men det är lätt att inse att den inte funkar när det i snitt dör 100000 människor varje dag i svält (WHO’s uppskattning) samtidigt som hälften av all producerad mat kastas bort (FN-studie).

En resursbaserad ekonomi har ingenting med att begränsa individens frihet att göra. Hur kan du nånsin bli mer fri än att själv kunna bestämma hur du vill disponera din tid?

Kapitalism är bra för de som redan har det välbeställt. Men hur skulle du motivera frihet för dem som inte har kapital? Är inte de TVINGADE in ett jobb för att klara brödfödan?

Tack för artikeln, ska läsa den. Börjar dock med flera faktafel redan i första stycket …

En fungerande ekonomi kräver kapital. Om människor lämnas fria att fatta sina egna beslut och vill ha det bra, kommer pengar att användas. Här är en bra kritik av den ”resursbaserade ekonomin”:
http://www.equil.net/?p=1018