Amerikansk sjukvård behöver inte mer socialism

Sydsvenskans Per T Ohlsson är en skribent som ofta skriver intressanta och bra texter. Men ibland blir han märklig, som när han i ena andetaget hyllar Obamas subventioner till amerikanska företag och Franklin Roosevelts New Deal, och i det andra andetaget med rätta hyllar den österrikiske nationalekonomen Joseph Schumpeters idéer om kreativ förstörelse, dvs att olönsamma företag ska få gå i konkurs för att ge utrymme åt lönsamma och växande företag.

Det är väl den socialliberala kluvenheten. Den tar sig uttryck även i dagens krönika i Sydsvenskan, där Ohlsson okritiskt stöder Obamas försök att ytterligare socialisera USA:s redan partiellt socialiserade och sönderreglerade sjukvård. Inte nog med att Ohlsson inte tycks förstå eller känna till marknadsliberal kritik mot såväl Obamas program som det nuvarande sjukvårdssystemet, han drar även in s.k. hatgrupper som ägnar sig åt diverse osakliga och osmakliga kampanjer mot Obama. Det ger som annan svensk nyhetsrapportering intrycket att det bara är stollar som är mot Obamas planer. Ohlsson borde veta bättre.

Jag har tidigare bloggat om USA:s sjukvård. Här är åter Johnny Munkhammars debattartikel från just Sydsvenskan (den 29/4 2008) om hur subventioner och regleringar snedvrider och försämrar såväl amerikansk som svensk sjukvård, fast på olika sätt.

Amerikanske libertarianen Jarret Wollstein beskriver problemen med den amerikanska sjukvården och vilka vägar ut som skulle vara möjliga. Han visar samtidigt hur misslyckad den socialiserade kanadensiska sjukvården är.

Och här är ett klipp från John Stossels ABC 20/20 om problemen med bl.a. den kanadensiska sjukvården (ransonering och köer precis som i Sverige):

Stossel gör här även upp med myten att sjukvård är för komplicerat för att lämnas åt konsumenterna. Vi behöver inte vara ingenjörer för att köpa bil.

Robert Bidinotto skriver om att Obamas förslag inte är så modesta som görs gällande.

Walter Donway skriver om myten om ”rätten till sjukvård” och hur denna idé successivt har ökat statens roll inom sjukvården.

Och så var det det här med att 47 miljoner amerikaner saknar sjukvårdsförsäkring:

Michael Ramirez satirteckning via Dick Erixon.

Den kanadensiska komedin De barbariska invasionerna (2003) tar upp problemen i den kanadensiska sjukvården.

Munkhammar om amerikansk sjukvård

I dagens Sydsvenskan har Johnny Munkhammar en artikel om hur subventioner och regleringar snedvrider och försämrar såväl amerikansk som svensk sjukvård, fast på olika sätt. Det är bra att det uppmärksammas att den amerikanska sjukvården inte alls är någon ”fri marknad”, som man alltför ofta får höra. Skadeståndsexplosionen har också urholkat den amerikanska sjukvården.

Den amerikanske libertarianen Jarret Wollstein beskriver i denna pamflett problemen med den amerikanska sjukvården och vilka vägar ut som skulle vara möjliga. Han visar samtidigt hur misslyckad den socialiserade kanadensiska sjukvården är.

Borgerlig revolt mot regeringen

Det nya regeringsförslaget om att medborgarna inte ska kunna få ut mer ersättning via privata tilläggsförsäkringar utöver de 75% av lönen som den obligatoriska sjukförsäkringen ger, har lett till uppror bland regeringens egna partier, i synnerhet (m) och (c). Förslaget ses med rätta som ett ingrepp i avtalsfriheten och anses strida mot den borgerliga synen att enskilda ska ta större ansvar för sina liv. Svenskt Näringsliv och flera borgerliga ledarsidor har också reagerat. P J Anders Linder på Svenska Dagbladet skriver:

”Till att börja med kan man ställa sig den filosofiska frågan om statens roll i det hela. Varför ska staten först tvinga alla med lön att ha en obligatorisk sjukförsäkring som ger 75 procent av lönen – men förbjuda dem att försäkra sig till 80 eller 85!?”

Linder fortsätter skriva om ämnet även i dagens ledare, ”Teknokraternas julafton”.

Det är glädjande att förslaget har väckt en sådan negativ reaktion bland så många borgerliga riksdagsledamöter, och i synnerhet bland (m), då de ”nya moderaterna” behöver motstånd. Att det däremot knappast är någon i (fp):s riksdagsgrupp som har reagerat, bekräftar att (fp):s ”socialliberalism” är en blandning av socialism och liberalism.