Category Archives: Ekonomi

Vinster i välfärden

Vänsterpartiet, Feministiskt initiativ och andra socialister vill förbjuda ”vinster i välfärden”. Skattefinansierad verksamhet ska inte drivas med vinst av privata företag menar de. Jag väntar fortfarande på att de även förespråkar vinstförbud för de företag som verkar i skattefinansierade projekt som produktionen av skol- och sjukhusbyggnader, sjukhusutrustning, läromedel, sjukhus- och skolmat osv, så att de åtminstone är konsekventa i sin socialism och sin vilja att straffa alternativ som drivs av kompetenta företagare och istället gynna inkompetens.

Som jag tagit upp tidigare, visar forskning att det är en myt att riskkapitalbolag bara satsar kortsiktigt. Och Janerik Larsson skriver i sin recension i Svensk Tidskrift av boken Finansfurstarna av Lotta Engzell Larsson vilken missvisande bild vänstern ger av riskkapitalister, eller private equity-företag, som Larsson hellre kallar dem.

IT-entreprenören Dan Olofsson skrev i Sydsvenskan i maj att ”[o]m verksamheten förbättras i och med att vinster förbjuds, då borde metoden användas i fler branscher.”[...]”Debatten borde istället för vinster i välfärden handla om varför vi accepterar högre kostnader i det offentliga än i det privata när kvaliteten är densamma.”

Dessutom tillhandahåller många privata alternativ bättre kvalitet. Visst är det en hybridmarknad där kommuner upphandlar och själva konkurrerar med privata företag, men det finns inga belägg för att privata alternativ generellt är sämre än kommunal verksamhet, tvärtom har de inneburit en vitaliserande förnyelse av välfärden. Catharina Tavakolinia driver ett privat vårdföretag. I denna artikel skriver hon om villkoren och hur det var när hon började jobba inom vården på 80-talet:

”När jag började arbeta i vården på 80-talet var det i ett monopol och en vårdapparat som var ökänd för sin ineffektivitet och administration.”[...]”Men än allvarligare var att de äldre var hänvisade till särskilda duschdagar då de även skulle ”sköta magen”. Boendemiljön var steril med rostfria inslag och fyra bäddsalar som inte gav utrymme för personlig integritet. De äldre fick inte ha parfym, blommor eller husdjur. Besökstiderna var strikta och skulle någon få en drink till maten så fick det smusslas.”[...]”Få säger att de vill tillbaka till gårdagens äldrevård men samtidigt osynliggör och motarbetar de oss som varit med och utvecklat dagens högkvalitativa äldreomsorg.”

Tre myter om friskolor.

Eftersom vinst är så dåligt kan ju Vänsterpartiet förespråka dess totala avskaffande i ekonomin, så når vi förlusternas socialistiska samhälle. 

Den ekonomiska friheten i världen

Den årliga rankningen av den ekonomiska friheten i världen som görs av The Heritage Foundation i samarbete med Wall Street Journal finns nu uppe på deras hemsida. Även om det finns brister med sådana här rankningar, illustrerar de tendenser. Ekonomisk frihet är mycket viktigt för välstånd.

USA fortsätter sin nedgång, och är nu på 12:e plats. I toppen ligger som förra året Hong Kong, Singapore, Australien, Schweiz, Nya Zeeland och Kanada. Längst ner som vanligt Nordkorea, Kuba, Zimbabwe och Venezuela.

När Kanada var liberalast i världen

Att gradera länder i fråga om liberalism (politisk, ekonomisk och social frihet med en minimal stat) är ofta vanskligt. Varje år redovisar exempelvis Heritage Foundation i samarbete med Wall Street Journal respektive Cato Institute den ekonomiska friheten i världen. Se här och här. Många faktorer ska tas med i beräkningen, och ett land kan på vissa områden vara väldigt liberalt, medan det på andra inte alls är det eller väldigt lite. Sådana undersökningar illustrerar dock tendenser och kan vara värdefulla. I fallet ekonomisk frihet visar dem dess betydelse för välstånd.

Men frihet är förstås mer än ekonomisk. Historiskt brukar USA anges som frihetens land nummer ett, särskilt åsyftande dess självständighetsförklaring och författning och 1800-talet, samtidigt som även Storbritannien och Schweiz blev väldigt fria länder under 1800-talet. Det fanns dock några allvarliga avvikelser från frihet i USA. I första hand slaveriet förstås. Även om det var begränsat till Södern, var dess förekomst en sådan skändning av människans rättigheter att det sänkte USA:s generella frihetlighet betydligt, så även den efterföljande rasåtskillnadspolitiken i sydstaterna. Vidare fanns det, åtminstone i flera delstater, religiöst-puritanskt motiverade inskränkningar av den sociala friheten. Inte heller när det gäller ekonomisk frihet var USA alltid så liberalt. Protektionism och andra statliga förmåner till vissa företag förekom, och i slutet av 1800-talet växte de populistiska och progressistiska rörelserna fram med krav på en större roll för staten för välfärdsfrämjande.

Om man undantar slaveriet (som avskaffades i det brittiska imperiet i sin helhet 1833) var alla dessa inskränkningar i friheten något som förekom i alla länder i varierande grad under 1800-talet. Tullar kontra frihandel var en stor stridsfråga i de flesta länder, även i Sverige. Kvinnors lika individuella rättigheter, liksom olika minoritetsgruppers, kom successivt att beaktas i allt fler länder. Generellt var friheten i USA ändå stor. Det fanns skäl till varför så oerhört många emigrerade till landet.

Ett ofta bortglömt land i detta sammanhang är Kanada. Även om det alltid har beundrats för sin politiska frihet, har det av klassiska liberaler historiskt setts som mindre frihetligt än USA, då det ju var den lojalistiska delen av Brittiska Nordamerika som det skapades ur, och i modern tid har landet haft en stor roll för staten ekonomiskt. Men redan tidigt på 1800-talet kom landet att få relativt stor frihet, politiskt, ekonomiskt och socialt. Precis som många andra västerländska demokratier påverkades man av de frihetliga landvinningarna i USA och liberalismens framväxt globalt.

I de ovan nämnda rapporterna om den ekonomiska friheten i världen, har Kanada sedan flera år gått förbi USA. Naturligtvis finns det punkter där det är mer frihetligt i USA än i Kanada, men att Kanada befäst sin tendens är intressant, då landet även därmed haft en sundare ekonomisk utveckling. Kanadensiska Fraser Institute har en rapport om den ekonomiska friheten i kanadensiska provinser och amerikanska delstater. Alberta och Saskatchewan har störst ekonomisk frihet. På tredje plats kommer den amerikanska delstaten Delaware. Det finns ett samband, dock ej det enda, mellan större ekonomisk frihet och högre BNP per capita, både i relationen mellan de kanadensiska provinserna respektive de amerikanska delstaterna.

Chris Edwards på libertarianska Cato Institute skriver i artikeln We Can Cut Government: Canada Did om hur statsinterventionismen i Kanada kom långsammare i början av 1900-talet än i USA. Premiärminister Wilfrid Laurier, Kanadas Gladstone, ledde en Liberal regering 1896-1911 som syftade till ”absolute liberty political and commercial”: Individuell frihet, frihandel, låga skatter, ökad invandring och en minimal stat inom ramen för ett långtgående decentraliserat Kanada med största möjliga autonomi från Storbritannien.

Laurier sa: ”Canada is free and freedom is its nationality.” & ”Nothing will prevent me from continuing my task of preserving at all cost our civil liberty.” & ”The good Saxon word, freedom; freedom in every sense of the term, freedom of speech, freedom of action, freedom in religious life and civil life and last but not least, freedom in commercial life.” Han bekämpade även värnplikten, som infördes av en Konservativ regering 1917. Läs mer om Lauriers liberalism här. Kanada fick under denna tid hög tillväxt och blomstrade.

Kanada hade ingen centralbank före 1935, och under 30-talsdepressionen gick inte en enda kanadensisk bank i konkurs. Se Per Hortlunds bok Fribankskolan: Monetär laissez-faire i teori och praktik (Timbro 2002), som kan läsas online. Och behöver jag påminna om att Kanada inte hade spritförbud under 1920- och 30-talen?

Tidigare Konservativa premiärministrar, vilka dominerade under 1800-talet, hade drivit en protektionistisk linje, medan det Liberala partiet stod för frihandel. I modern tid har förhållandena varit de omvända för partierna i den frågan. Efter Laurier var det Konservativa regeringar under Robert Borden (1911-20) och R B Bennett (1930-35) som gav staten en allt större roll i de flesta avseenden. Denna trend stod i växande utsträckning även den långvarige Liberale premiärministern William Lyon Mackenzie King (1921-30, 1935-48) för och dennes efterträdare Louis Saint-Laurent (1948-57). Men det var under de Liberala premiärministrarna Lester Pearson och Pierre Trudeau på 60- och 70-talen som statsinterventionismen var som störst, med åtföljande ekonomiska problem. Chris Edwards beskriver hur de offentliga utgifterna i relation till ekonomin var desamma i Kanada och USA fram till 60-talet. Därefter ökade de mer i Kanada, även om de också ökade i USA. Men medan USA än idag brottas med höga offentliga utgifter, har Kanada lyckats begränsa dem mer än USA, och även genomfört flera marknadsliberala reformer.

Det finns liberala partier i vissa provinser som är helt fristående från det federala Liberal Party of Canada, men precis som detta och det regerande Konservativa partiet under Stephen Harper, saknas en stringent frihetlig linje, även om de frihetliga dragen har ökat inom de olika partierna. De Konservativa tenderar vara mest socialt konservativa, men de dragen förekommer även stundtals i andra partier. I ekonomiska frågor har de Konservativa varit mest pådrivande för lägre skatter och mindre offentlig sektor sedan ett antal decennier, men även det Liberala partiet har rört sig från den närmast socialdemokratiska politiken under Pierre Trudeau till en mer marknadsliberal inriktning, även om det fortfarande är ”socialliberalt”.

Sedan april i år är Justin Trudeau, son till Pierre, ledare för det Liberala partiet. Ironiskt nog för hans framlidne far, har Justin Trudeau signalerat en ny linje för partiet som anknyter mer till dess klassiskt liberala rötter, vilket man kan läsa om i denna artikel. Han hyllar Laurier och pratar bl.a. om behovet av frihandel, lägre skatter och legalisering av marijuana. Frågan är dock hur partiet som helhet kan påverkas. Det finns anledning att med spänning följa den politiska utvecklingen i Kanada. F.ö. rekommenderas besök i det vackra British Columbia och storstaden Vancouver, med sitt natursköna läge. Även Nova Scotia och dess Cape Breton Island med The Cabot Trail rekommenderas. Montreal har en intressant blandning av gammalt och nytt.

Wilfrid Laurier

Hysterin kring riskkapitalbolag

Hysterin kring riskkapitalbolagens fördärvlighet inom skola och sjukvård tilltar. Senast gick Fp-ledaren Jan Björklund ut och ville stoppa dem inom dessa områden. Men mycket fakta har inte motståndarna, det är myterna som vägleder. Inte för att misstag och felaktigheter inte uppstår, sånt händer överallt, men det är en myt att riskkapitalbolag bara satsar kortsiktigt, vilket forskning vid Institutet för näringslivsforskning visar. Dessutom fyller de funktionen som vitaliserande förnyare inom välfärdssektorn.

Och med anledning av att SVT i söndags hade ett nyhetsinslag om att riskkapitalägda friskolor är högt belånade och betalar höga räntor, skriver Timbro idag om att många kommuner också är högt belånade och betalar räntor. Men hörs några rop om att stänga kommunala skolor?

Hans Bergström, docent i statsvetenskap och tidigare politisk chefredaktör på DN, skrev i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 26/8 om JB Educations konkurs att ”Det kunde vara klädsamt om de politiker som nu pekar finger mot friskolor med inriktning mot yrkesprogram erkände att politiska beslut ligger bakom hälften av problemet.”

13 argument för liberal kapitalism på 13 minuter

Stephen Hicks, filosofiprofessor vid Rockford College i USA, har gjort denna lysande videopresentation med 13 argument för liberal kapitalism på 13 minuter.

Finns även på hans hemsida.

”The thirteen arguments are:
1. Liberal capitalism increases freedom.
2. People work harder in liberal capitalist systems.
3. People work smarter under liberal capitalism.
4. Liberalism increases individuality and creativity.
5. Liberal capitalism increases the average standard of living.
6. The poor are better off under liberal capitalism.
7. Liberal capitalism generates more philanthropy.
8. More outstanding individuals flourish under liberal capitalism.
9. Liberalism’s individualism increases happiness.
10. Liberal capitalist societies are more interesting.
11. Tolerance increases under liberal capitalism.
12. Sexism and racism decrease under capitalism.
13. Liberal capitalism leads to international peace.”

Harold Wilson stängde fler kolgruvor än Thatcher

Efter Margaret Thatchers bortgång är det många på vänsterkanten som åter ylar om att hon lade ner så många kolgruvor under sin regeringstid, ja dvs inte längre ville hålla dem under armarna med statsstöd. Detta samtidigt som ironiskt nog flera av dessa inom vänstern med rätta oroar sig över utsläpp.

Vad de glömmer är att Harold Wilson, premiärminister för Labourregeringar 1964-70 & 1974-76, stängde många fler kolgruvor än Thatcher. Från 1964 till 1979 (James Callaghan var premiärminister 1976-79) minskade antalet successivt från 545 till 219. Edward Heath var premiärminister för en Toryregering 1970-74, men då lades relativt få gruvor ner. Under Thatchers regeringstid 1979-90 minskade gruvorna från 219 till 65.

Men det är förstås alltid Thatcher som är hatobjektet för tokvänstern som inte har en tanke på vad konsekvenserna hade blivit om man hade fortsatt att pumpa in miljoner i förlustbringande industrier som bl.a. kolgruvorna, samtidigt som inga förutsättningar hade skapats för nya livskraftiga företag att växa fram istället. Storbritannien hade sjunkit i allt djupare misär, tvångsförvaltningen från IMF hade fortsatt, och fler konflikter hade blossat upp. Det hade inte blivit ett tolerantare samhälle när striden om brödfödan hade blivit ännu större om Labour hade fått fortsätta att styra under 80-talet.

Allister Heath har en utmärkt krönika i The Daily Telegraph om Thatchers ekonomiska politik och att hon inte kan klandras för dagens problem.

”She inherited a basket case of an economy, crippled by obsolete state-owned firms, a legacy of decades of poor policies. Management was insular and demoralised, the workforce used as pawns by militant union leaders who would call strikes at every opportunity, customers treated like dirt and production techniques stuck in the past.

Productivity was appalling, overmanning the norm and the quality of UK-made goods notoriously poor. Britain was sclerotic, anti-entrepreneurial and anti-innovation, often specialising in industries with no long-term future.”

Den ekonomiska friheten i världen

Nu har den årliga rankningen av den ekonomiska friheten i världen som görs av The Heritage Foundation i samarbete med Wall Street Journal publicerats på deras hemsida.

Inga stora förändringar mot tidigare. Det brukar sällan vara det. Rankningar av det här slaget har sina brister men illustrerar ändå tendenser. Sverige går fram till nr 18 och är för första gången bland de tjugo ekonomiskt friaste länderna. Danmark håller ställningarna bland de nordiska länderna som nr 9 och hamnar snäppet ovanför USA.

Som vanligt ligger Nordkorea, Kuba och Zimbabwe i botten, fast Zimbabwe fortsätter sin uppgång. Venezuela går fortsatt bakåt till fjärde sämsta landet, en tendens som lär fortsätta om Chavez sitter kvar vid makten.