Category Archives: Afrika

Slaveriet i Mauretanien

Slaveri förekommer alltjämt i olika delar av världen, men knappast något land har ett så omfattande slaveri som Mauretanien. Mellan 10 och 20 procent av en befolkning på 3,4 miljoner är slavar. I ett rörande reportage från CNN skildras slaveriet där, med fokus på tre modiga personer, en före detta slavägare och en före detta slav som tillsammans grundade en abolitionistisk organisation, och en kvinna som hade modet att rymma och även kräva att hennes forna slavägare skulle ställas inför rätta, det senare tyvärr något som knappast kommer att ske.

Slaveriet avskaffades formellt i landet 1981, men inget har gjorts för att komma till rätta med det omfattande slaveriet som fortsätter de facto. 2007 blev det olagligt att äga slavar, men endast en slavägare har fällts i domstol. Regeringen låtsas som alla är fria, och abolitionister och rymmande slavar trakasseras av polis och myndigheter.

Slaveriet har genomsyrat det mauretanska samhället i sekler. Landet är extremt fattigt och många bor på isolerade platser. För de slavar som rymmer finns små möjligheter till försörjning, och de betraktas nedlåtande av omgivningen. Statusen mellan slavar varierar också. Hör man till en förmögen familj har man det i regel bättre ställt. Många slavar förstår heller inte att deras situation är orättvis. De har blivit hjärntvättade att deras tillstånd är naturligt.

”Slave masters in Mauritania exercise full ownership over their slaves. They can send them away at will, and it’s common for a master to give away a young slave as a wedding present. This practice tears families apart; Moulkheir never knew her mother and barely knew her father.

Most slave families in Mauritania consist of dark-skinned people whose ancestors were captured by lighter-skinned Arab Berbers centuries ago. Slaves typically are not bought and sold — only given as gifts, and bound for life. Their offspring automatically become slaves, too.”

Den forne slavägaren och numera abolitionisten Abdel berättar om att han redan som sjuåring fick välja en slavpojke. Det var som att ha en leksak som man kunde förlöjliga och skratta åt. Ännu idag förstår inte hans förre slav sin frihet, och säger aldrig något avvikande från Abdel. Dock har fler före detta slavar börjat inse hur orättvist de haft det. De får hjälp av abolitionistorganisationer, där bl.a. skolgång tillhandahålls åt barnen. Kvinnor uppmuntras att sy och sälja kläder för att kunna försörja sig och bli mer självständiga.

Abdel fick gå i en skola i huvudstaden Nouakchott, där en lärare uppmanade honom att gå till det franska kulturcentret och läsa böcker där.

”In a book on the subject of human rights, pulled from the library’s shelves almost at random, Abdel found the idea that would alter his life forever:

Men are born and remain free and equal in rights.

Abdel read the line again and again.

“I started to ask myself if lies were coming out of this book,” he told us, “or if they were rather coming out of my very own culture.”

Once this seed — a question that would undo his entire world — had been planted in his mind, he couldn’t stop it from growing. By 16, he returned to his family’s nomadic settlement in the desert to tell his slaves that they were free. He was shocked by their response.

They did not want to be free, he recalled. Or they didn’t know what freedom was.

His mother told him to stop being silly — that the slaves needed the family to take care of them and that this was the natural order of the world, the way it always would be.

But Abdel was becoming ever more set in his belief that slavery was wrong — that the rights of his slave, Yebawa, were no different from his own.”

Den före detta slaven Boubacar, som träffade Abdel och tillsammans med denne grundade SOS Slaves:

”Boubacar, the other SOS founder, later would tell us that when masters grant freedom to their slaves, in a perverse way they are actually serving to further enslave them. “Freedom is not granted,” he said. “When freedom is granted by the master you remain dependent, grateful.”

Freedom is something that must be claimed.”

Det är ändå positivt och inspirerande att det finns frihetshjältar som vågar utmana slaveriet och förklara varje människas rätt att vara fri.

Botswana valde en mer liberal väg

Botswana har till skillnad från övriga afrikanska länder haft en helt annan utveckling, såväl politiskt som ekonomiskt, sedan självständigheten 1966. Landet har kunnat uppvisa en demokratisk politisk stabilitet och ekonomisk tillväxt utan motstycke. Även om vissa andra stater i Afrika framförallt under senare år nått en del framgångar, har inget land på den kontinenten skilt sig till det bättre under så lång tid som Botswana.

Johan Norberg beskrev i sin bok När människan skapade världen hur Botswana gick förbi sina grannländer genom större ekonomisk frihet. Zambia var vid självständigheten 1964 Afrikas näst rikaste land, och hade en mer välutbildad befolkning. Men genom socialism och protektionism minskade landets välstånd alltmer, samtidigt som man tog emot mer bistånd än något annat afrikanskt land. Och för Zimbabwe har det gått ännu värre. Botswana gick istället åt andra hållet.

Medan de flesta afrikanska länderna efter sin självständighet letts av socialistiska eller andra sorters diktatorer, hade Botswana turen att få en liberalt sinnad ledare för självständighet och förste president, Seretse Khama. Han studerade i England och träffade där 1947 sin blivande engelska fru. När de senare ville bosätta sig i Bechuanaland, som Botswana hette under det brittiska kolonialstyret, stötte de på hinder. Storbritannien hade efter andra världskriget skuldsatts och ville inte missa möjligheten att få billigt sydafrikanskt guld och uran. Sydafrikas apartheidregim fördömde makarna Khamas rasblandade äktenskap, och för att blidka Sydafrika körde Storbritannien ut paret Khama från Bechuanaland. Seretse Khama hade dock ett stort stöd bland kolonins befolkning och Storbritannien var dessutom under påtryckning från omvärlden att inte underordna sig Sydafrikas krav, så paret Khama fick åter rätt att bosätta sig i kolonin 1956.

Detta ledde till att Storbritanniens planer att införliva Bechuanaland med Sydafrika gick om intet. Khama bildade 1962 det borgerliga Bechuanaland Democratic Party som vid självständigheten 1966 bytte namn till Botswana Democratic Party (BDP). Partiet har vunnit alla val sedan 1965, och trots detta långa maktinnehav har demokratin bibehållits, yttrande- och tryckfrihet bevarats och landet har minst korruption i Afrika. Enligt Transparency International är Botswana även ett av de minst korrumperade länderna bland utvecklingsländerna. Brittiska rättstraditioner har integrerats med traditionell stamrätt, och domstolsväsendet är självständigt.

Samtidigt slog Khama, som var president från 1966 till sin död 1980, in på en ekonomiskt liberal väg, med marknadsekonomi, sänkta skatter och öppenhet för utländska investeringar. Khama hade en välkommande attityd till den vita minoriteten i landet. Resultaten lät inte vänta på sig. Mellan 1965 och 1995 hade Botswana den snabbast växande ekonomin i världen, med en genomsnittlig årlig tillväxt på 7,7 procent.

1972 upptäcktes diamanter i landet, men kan inte ses som någon huvudförklaring till den ekonomiska uppgången, då gruvdriften inte började komma igång på allvar förrän 1975 och den största tillväxten i ekonomin skedde under åren 1965-75, då tillväxttakten i genomsnitt var 10,7 procent per år. Diamantgruvorna kom dock att bli i privat ägo, vilket bidrog till att de kunde utnyttjas effektivt. 

Från mitten av 60-talet till början av 70-talet minskade de offentliga utgifterna från 23 till 15 procent av BNP. Efter Khamas död har den statliga inblandningen i ekonomin och de offentliga utgifterna ökat. Men landets ekonomiska utveckling under hela sin självständighet har varit imponerande. I början av 60-talet var Botswana världens tredje fattigaste land. Scott A. Beaulier beskriver i denna artikel i Cato Journal Botswanas framgångar. Och Marian L. Tupy jämför här Botswanas och Zimbabwes utveckling. Han skriver bl.a.:

”As Robert Guest of The Economist noted in his 2004 book, The Shackled Continent, ”In the last 35 years, Botswana’s economy has grown faster than any other in the world. Yet, cabinet ministers have not awarded themselves mansions and helicopters — and even the president has been seen doing his own shopping.” Similarly, a game warden I spoke to in the Chobe National Park reminisced about standing behind the minister of education in the line for groceries. A shop manager recognized the minister and motioned her to the front of the line. She flatly refused.”

Den begränsade roll som Seretse Khama gav politiker har varit välgörande för landet på många sätt.

220px-SeretseKhama

Seretse Khama

Helen Suzman och apartheid

Den 1 januari avled den sydafrikanska apartheidmotståndaren Helen Suzman, 91 år gammal. Hon var länge liberal parlamentsledamot, från 1953 till 1989. 1959 lämnade hon det bredare United Party och var med och bildade det marknadsliberalt inriktade antiapartheidpartiet Progressive Party. Som enda ledamot för detta parti i det vita parlamentet fram till 1974 (då fler från partiet valdes in), var hon också den enda som var kompromisslöst mot rasdiskrimineringen. Partiet bytte namn ett antal gånger, bl.a. pga tillskott från fraktioner i andra partier, och kom att heta i tur och ordning Progressive Reform Party, Progressive Federal Party, Democratic Party, och nu senast Democratic Alliance.

Huvudtendensen i partiet har alltid varit liberalismen, vilken i Sydafrika har mer gemensamt med hur termen avses i Europa som klassisk liberalism, än med den moderna amerikanska termen för ”liberalism”, som mer avser vänster och socialdemokrati. På The Helen Suzman Foundations hemsida klargörs även detta:

”Notes on Definitions of Liberalism

The Helen Suzman Foundation supports and promotes liberal democratic policies and ideals in the South African political situation. Views such as these are very similar to those held by liberals in Europe and certain countries in the East, where liberals are non-racial in their views, support free enterprise and are generally sympathetic to individualism, although their views on, and support for, welfare policies vary both within countries and between countries.

As we understand it, in the United States of America, however, the way in which ”liberals” are defined differs from the South African and European definition. Liberals in the United States include many people who hold ”progressive” views in the sense that they are less sympathetic to free enterprise and individualism and more consistently supportive of public welfare. In Europe and South Africa such people are very likely to regard themselves as ”social democrats” or socialists, which are less familiar categories in the United States.

American visitors to this website should bear these differences in mind when reading about The Helen Suzman Foundation and its mission.”

Tony Leon, som var partiledare 1994-2007, anser sig vara influerad av den klassiska liberalismen, och var under tre månader 2008 visiting fellow vid libertarianska Cato Institute i Washington, DC. De libertarianska sydafrikanerna Frances Kendall och Leon Louw, författare till den av Timbro översatta Sydafrika efter apartheid (1987), har även samarbetat med Tony Leons parti.

M.a.o. ser vi här ett klart samband mellan stöd för individualism och kapitalism och motstånd mot rasism, tvärtemot vad bl.a. socialister brukar hävda. Olof Palme sa att apartheid var en förlängning av kapitalismen, vilket ju är absurt med tanke på att apartheid är statlig intervention som förhindrar den fria marknadens funktion, samtidigt som rasism är antiindividualism. Detta blir uppenbart när man läser denna översikt över apartheidlagstiftningen, som den sydafrikanske objektivisten Barry Kayton tillhandahåller:

”Here follows a snapshot of Apartheid

Glen-Grey Act 1894
Government violates property rights in 1894 (by outlawing farms below a
certain size).
Impact: many successful farmers (black and white) were forced to sell their
farms and to seek work on the mines.

Apprenticeship Act 1922 (1944)
Government destroys the free market in apprenticeship by setting standards that discriminated against black men who wanted to become apprentices.
Impact: severely retarded the development of skills and wealth amongst
black workers.

Wage Act 1925
Government destroys the free market for labour by setting wages.
Impact: discouraged capitalists from promoting skilled black workers (who
were willing to work at lower wages than whites).

Mines and Works Act 1926
Government violates freedom of trade and labour in mines and industry by
reserving most skilled jobs for whites only.
Impact: severely retarded the development of skills and wealth amongst
black workers.

Immorality Act 1927
Government abolishes your freedom to freely choose a lover (branding
relationships between different races as immoral acts).
Impact: severely retarded the process of cultural mixing.

Land Act 1913/1936
Government violates property rights by nationalising land (reserving the
best 87% of land for white South Africans and the remaining poorest 13% of
land for black South Africans).
Impact: prevented blacks from acquiring and trading property and everything that the ownership of property makes possible.

Trading and Occupation of Land Restriction Act 1943
Government violates property rights by prohibiting the trading of land
between Indians and whites.
Impact: severely hampered property development amongst Indians.

Black Urban Areas Consolidation Act 1945
Government further violates your right to liberty and property by
consolidating the powers of officials to interfere with black business
rights, housing and land allocation in urban areas.
Impact: severely retarded the process of economic and cultural development amongst black South Africans.

Prohibition of Mixed Marriages Act 1949
Government abolishes your freedom to marry a husband or wife of your own choice.
Impact: destroyed families; destroyed relationships; destroyed individuals.

Population Registration Act 1950
Government classifies and registers everyone in the population by race.
Impact: the whole social fabric is defined in terms of race; government
thus empowers itself to perform mass social engineering on a racial basis.

Group Areas Act 1950
Government violates property rights by forcing you to live only in designated group areas.
Impact: mass forced-removals of blacks from newly-classified ”white areas”
to ”black areas”; unprecedented government destruction of property and
wealth amongst blacks.

Native Building Workers Act 1951
Government violates freedom of labourers and trade by prohibiting black
workers from doing skilled building work in white areas.
Impact: one of the last opportunities for skills development and
wealth-creation amongst blacks is destroyed; trade between whites and
blacks is now largely limited to blacks offering their (artificially-cheapened)
labour.

Bantu Authorities Act 1951
Government takes away South African citizenship from millions of
individuals making them aliens in their own country and subject to ”bantu authorities” in ”homelands” under government control.
Impact: even if you are born in South Africa, if you are black you have no
right to live in the country and you are forced to move to a severely
under-developed homeland (unless you can meet special conditions). Try to imagine being born in Manhattan but being forced to move to the rural hills of Columbia or Bolivia.

Reservation of Separate Amenities Act 1953
Government enforces separation of races in all public amenities (libraries,
museums, transport, hospitals, parks, beaches) – and even in private
hotels, restaurants and cinemas.
Impact: black South Africans at every turn are forced to live as
second-class citizens.

Public Safety Act 1953
Government empowers itself to declare a State of Emergency when public
safety is threatened, and imposes fines, imprisonment and whippings on
protesters.
Impact: thousands are injured and killed in peaceful protests in subsequent
years.

Bantu Education Act 1953
Government socialises education for blacks, creating an inferior,
inefficient, ineffective system of education designed specifically to
prepare blacks for nothing more than manual labour in the service of whites.
Impact: mass mental abuse of millions of children at the hands of the state.

Native Labour Act 1953
Government violates freedom of association and labour by forcing trade
unions to be for whites only or for blacks (”natives”) only.
Impact: prevents co-ordination of efforts amongst black and white workers;
prevents the development of common interests; undermines their combined strength.

Natives Resettlement Act 1954
Government removes blacks from some areas, forcing them to resettle
elsewhere.
Impact: mass destruction of property and wealth amongst blacks.

Natives (Urban Areas) Amendment Act 1955
Government forces blacks to carry a ”pass” book to control the ”influx” or
flow of ”natives” from rural to urban areas (and to empower the state to
force those born in urban areas to move to rural areas).
Impact: destruction of opportunities for development and wealth-creation
amongst blacks.

Industrial Conciliation Act 1956
Government violates freedom of association by making it illegal for black
workers to strike (thus giving the illusion of ”conciliation”).
Impact: black workers can be arrested for striking even when they have not
agreed to the wages their employers decide to pay.”

Läs även min senare bloggpost Antirasismens liberala historia, med fokus på USA.