EP-valet, del 4

Som om inte en tredje bloggpost om EP-valet vore nog från en tjurig väljare som jag , kommer här den fjärde. Om valresultatet finns mycket att säga, men  Piratpartiets och Miljöpartiets framgångar är tecken på att integritetsfrågorna är viktiga för väljarna. Förhoppningsvis drar allianspartierna lärdom av detta. Jag hoppas att Fjellner får sitta kvar, men att se Reinfeldts min efter den uteblivna valframgången för (M) var ett sant nöje. Nu gick tyvärr visserligen (FP) fram, och jag tror att det framförallt var Marit Paulsen som var röstmagneten med sin integritet och uppriktighet, men partiets profil som det mest EU-vänliga förskräcker. ”Ja till Europa!” var deras slogan. Så billigt och patetiskt!

Valdeltagandet ökade något jämfört med föregående val, men är fortsatt lågt, drygt 43%. Tyvärr blev det inte lika lågt som i Slovakien, ca 20%, vilket förmodligen hade fått även flera EU-kramare att ifrågasätta legitimiteten i detta val och EU-projektet. Men snittet för hela EU är fortsatt lågt. Som Hans Engnell skriver:

”Frågan är var gränsen går för när valets framröstade representanter över huvud taget inte är legitimt valda?”

Jag röstade som sagt inte, vilket jag angett skälen för i de föregående inläggen. Fritz-Anton Fritzson är en annan libertarian som inte heller röstade och hade på sin blogg ett intressant inlägg om varför man borde välja soffan, även om jag till skillnad från honom håller frågan öppen om ”det mest ansvarfulla och moraliska man kan göra är att avstå från att rösta”. Om valdeltagandet generellt är lågt, kan det vara en poäng att välja soffan för att hoppas på allt mindre legitimitet för valet och EU. Annars får man nog se över sin strategi, även om man förstås kan avstå från att rösta också vid ett högt valdeltagande. Jag har som skrivits ett något annorlunda perspektiv på vad som är bästa sättet. Men alla förslag till strategier är välkomna.

Fritzson:

”Agendan för EU-samarbetets framtid tycks redan ligga fast på förhand. Det är bara en tidsfråga innan Lissabonfördraget och Euron kommer att tvingas på alla medlemsländer. Den europeiska demokratin har blivit en skendemokrati vars syfte är att skänka legitimitet till en redan utstakad väg samt krav från olika särintressen. Det borde oroa oss alla oavsett ideologisk hemvist.

Det är även den här gången kandidater som vill driva ”ett smalare men vassare EU” eller ”ett EU som gör hälften så mycket dubbelt så bra”. Men det finns inga som helst tecken på att EU kommer att gå i den riktningen. Trenden är den rakt motsatta – EU gör ständigt mer och mer, sämre och sämre, och blir allt bredare och trubbigare. Det är en illusion att utifrån dagens utgångspunkt tro att EU:s befogenheter skulle kunna begränsas.”[...]

”Att rösta i Europaparlamentsvalet är att ställa upp på EU och acceptera och legitimera både EU-projektet som sådant och den EU-politik som förs i Sverige idag.”[...]

”Den som avstår från sin röst har inte givit sin “välsignelse” till det politikerna gör och är därmed inte ansvarig för det. Den som röstat däremot – oavsett vad han eller hon röstat på – har deltagit och därmed legitimerat både EU-projektet och valresultatet.”

Därför håller inte riktigt det som Heidi Avellan skriver på Sydsvenskans ledarsida:

”Den som inte röstar ger sin makt till andra.”

Att avstå från att rösta kan vara en maktdemonstration för att visa missnöjet med de som annars hade fått rösten, och inte sanktionera ett allt större paket av dåligheter som riskerar friheten ännu mer. Riskfyllt kanske, och inte alltid effektivt, men det gäller även när man röstar. 

Det handlar alltså inte om när borgerliga partier inte går tillräckligt långt i frihetlig riktning. Det kan enligt min mening vara värt att rösta på dem i alla fall, därför att reformerna ändå går åt rätt håll. Men om de istället eller därutöver står för en politik som fundamentalt bryter mot frihetens värden, då är dags att tänka över hur mycket skit man ska ta innan man säger att det räcker nu. De driver in oss i EU, och därefter mot bl.a. EU-författning & Lissabonfördrag,  med en utveckling mot en superstat med allt mer godtycklig maktutövning, en process som de själva aktivt stöder, för att sedan säga att ”ja, nu är det viktigt att vi får igenom lite frihetsdirektiv, så rösta på oss”. Ja, det kunde ni ju ha tänkt på från början!

Inte heller har Sydsvenskans ledarsida någon förståelse för en liberal kritik av Lissabonfördraget, vilket jag även tidigare tog upp med anledning av tidningens kommentar om Tjeckien och Vaclav Klaus. En analys av fördraget saknas överlag.

Samma gäller Svenska Dagbladets ledarsida, ingen analys eller kritik, varken nu eller tidigare (för att ta några exempel).

Nu får man hoppas att Storbritanniens Labourregering faller samman ännu mer, och Gordon Brown tvingas utlysa nyval så snart som möjligt. Då kommer Tories att vinna, och deras ledare David Cameron har sagt att han tänker riva upp ratificeringen av Lissabonfördraget och utlysa folkomröstning, vilken med mycket stor sannolikhet kommer att bli ett nej till fördraget. Men det är bråttom. Irland folkomröstar på nytt i oktober.

Därutöver vill Tories även omförhandla grunderna för landets anslutning till EG/EU alltsedan 1973 och framåt. Måtte det bli nyval snart och Tories vinna!