Efter att tidigare kommenterat valet till Europaparlamentet i de två föregående blogginläggen, kommer här ett tredje. Det förekommer att folk, såväl (klassiska) liberaler som andra, säger att om man inte röstar ska man sedan inte klaga. Det finns en poäng med detta, men som jag tog upp måste man inte tolerera vad som helst bara för att alternativen är sämre. Som Mattias Svensson skrev angående den svenska inrikespolitiken, kan ett valnederlag (med exempel från 70-talets Storbritannien) för det annars vanliga valet för liberaler vara en möjlighet att bana väg för den liberala pånyttfödelsen.
Jag kan tycka att den som aldrig gör någonting i opinionsväg, och sedan sitter och klagar (beroende på vilket ämne eller val det nu är), borde tänka över sina reaktioner. Men för de av oss som faktiskt gör någonting, bloggar, skriver insändare, artiklar etc, tycker jag inte att man utan vidare kan säga till de som avstår från att rösta eller röstar ”fel” i olika val att de inte ska klaga sedan. Jag säger inte till de som röstade för svenskt medlemskap i EU att de inte ska klaga därför att EU serverar redskapen varmed vi nu kan se hur dess bläckfiskarmar tar sig in överallt. Jag säger inte till de som röstar i detta valet, och som annars driver opinion för liberala idéer, att de sedan inte ska klaga på det dåliga som deras partier också stod för genomförs. Politik är som jag skrev ofta svåra avvägningar.
Partier och kandidater står för paket, som kan innehålla mer eller mindre bra saker. Chiles diktator Augusto Pinochet gjorde mycket bra saker när det gällde ekonomisk politik, och som idag Chile skördar de goda frukterna av. Men sedan fanns där annat som var djupt motbjudande. Jag vill betona att jag här inte jämför varken Fjellner eller (M) med Pinochet, utan vill istället generellt fråga var gränsen går för hur mycket en liberal ska tolerera, bara för att en viss politiker står för mycket liberalism på vissa områden, och slippa anklagelsen om att man inte ska klaga om man inte väljer ett visst alternativ. Det gäller ju inte minst nästa års riksdagsval. Jag är öppen för att det finns olika vägar att gå. En del lägger mer vikt vid vissa saker än andra.
Jag skrev att Lissabonfördraget klubbas i riksdagen och inte i EU-parlamentet, men (M) och dess kandidater till detta val ställer upp på detta fördrag, som förutom vad som redan sker med EU är vägen till en monsterstat. (M) får en plattform för att driva opinion för detta fördrag, men jag ska ju inte klaga för att Fjellner driver andra frihetsfrågor, eller? (M) sitter i partigruppen EPP-ED, som domineras av paternalistiska, religiöst konservativa och statsinterventionistiska kristdemokrater. Visst är det bra att Fjellner m fl kan påverka i liberalare riktning, men (M) måste å andra sidan också kompromissa med gruppen och förordar t.o.m. själva ickeliberala åtgärder. En röst på (M) är också en röst på EPP-ED. Samma med (C) & (FP). En röst på dem är också en röst på ALDE-gruppen. Lissabonfördraget, som dessa partigrupper stöder, är en viktig fråga. Det finns flera. Och Piratpartiet kommer att rösta som sin partigrupp i alla de frågor som de inte går till val på.
En röst på Fjellner, Hökmark eller Kinhult kan som en del hävdat vara ett sätt att stödja mer frihetliga ”gammalmoderater” och därmed ge en fingervisning åt Fredrik Reinfeldt. Men det kan lika gärna innebära motsatsen, nämligen att Reinfeldt tar framgångarna för (M) i detta val som tecken på att han gjorde rätt med ”de nya moderaterna”.
Nu har också brittiska Tories förklarat att de efter valet kommer att lämna EPP-ED-gruppen och bilda en ny EU-kritisk, marknadsliberal grupp, European Conservatives, tillsammans med bl.a. Demokratiska Medborgarpartiet i Tjeckien (som president Vaclav Klaus tillhör). EPP-ED förlorar i jämförelse med majoriteten i gruppen många av de mer frihetliga medlemmarna. Vad ska (M) göra då? (M) gillar Lissabonfördraget, det gör inte EC.
Hur eller om man ska rösta är ingen enkel fråga, och jag lutade ju faktiskt mot Fjellner ändå, men sammantaget fann jag det inte värt att rösta. Det är inget självklart beslut, men jag kommer att ta mig rätten att klaga även i fortsättningen.
Uppdatering: EP-valet, del 4
Gör som jag och tag en blank valsedel på vilken du skriver ”Ja till EFTA!”.
Visst är detta meningslöst, men kanske lite roligare än att inte rösta alls. Om inte annat kan du sedan kolla upp om din röst räknades, vilket är långt ifrån säkert.
Ville bara tillägga att vid sidan av kristdemokrater finns i EPP-ED-gruppen även Sarkozys UMP och Berlusconis ”Frihetens folk” (en sammanslagning av hans parti Forza Italia och Finis postfascistiska Alleanza Nazionale). Också en snygg samling.