Stimulanspaket med ägg

Libertarianska Liberty on the Rocks ger ett pedagogiskt åskådliggörande av Obamas stimulanspaket med hjälp av ägg.

I tidskriften Reason ger Veronique de Rugy exempel på vad stimulanspaketen innefattar.

Med Ipred mot rättsosäkerhet

Så har riksdagen röstat igenom IPRED-lagen. HAX hade en bra en sammanfattning om vad lagen innebär.

FRA, Lissabonfördraget, Ipred. Jag har alltmer känt en uppgivenhet över möjligheten att de borgerliga partierna skulle ta friheten på större allvar. Andra känner detsamma efter den senaste klubbningen i riksdagen, som bl.a. Sophia Blomqvist och Hanna Wagenius.

Om inte de borgerliga partiernas medlemmar i provvalen med nomineringarna av kandidater inför nästa val röstar bort de som stödjer Lex Orwell, Lissabonfördraget och Ipred, förtjänar de borgerliga partierna att gå under.

Nattväktarstat kontra anarki

Libertarianer är delade om huruvida det ska finnas en stat eller ej, ifall det ska finnas en starkt begränsad stat, en s.k. nattväktarstat eller minimalstat, vars enda syfte ska vara att skydda individens rätt till liv, frihet och egendom, eller om detta skydd ska tillhandahållas utan en stat, av privata skyddsorganisationer och privata domstolar, dvs anarkism eller anarkokapitalism. De förra kallas ibland för minarkister, vilket jag tycker är en krystad term.

Jag är anhängare av en frivilligt finansierad nattväktarstat. Staten, som är den institution som har ”monopol” på rättsparadigmet, dvs vad som är rättfärdigt användande av våld och tvång i försvarssyfte, monopol på rättsprocedurerna och de rättsprinciper de grundas på i syfte att skydda individens rättigheter, får inte själv kränka de rättigheter den är satt till att skydda. Eftersom jag är delansvarig för sajten Marknadskraften, där denna artikel (ej skriven av mig) som försvarar nattväktarstaten finns med, skulle jag vilja komplettera med ytterligare texter.

Privata skyddsorganisationer och privata domstolar kan naturligtvis finnas inom ramen för den liberala rättsordning som jag vill ha, och finns redan idag. Staten är inte en enda skyddsorganisation som anarkister anklagar för att monopolisera våldsanvändningen gentemot privata skyddsorganisationer. Den liberala rättsstaten, ett frihetligt rättighetsskyddande rättssystem, är hela uppsättningen av rättsprinciper, lagar, rättsregler och rättsprocedurer, och de människor som är involverade i skapandet och upprätthållandet av dessa i en ständigt pågående interaktion där de olika komponenterna i rättssystemet på alla nivåer ska kontrollera varandra genom ”checks and balances”. Det finns egentligen ingen ”final arbiter”, en sista instans, som har sista ordet, även om en högsta domstol i vissa fall kan fungera som en. Det behövs ingen ”final arbiter” för att man ska kunna tala om en ”stat”.

Russell Madden förklarar mer i ett antal intressanta artiklar, som jag tycker utvecklar och kompletterar försvaret av nattväktarstaten gentemot anarkin, här, här och här.

Edward Younkins beskriver 1600-talstänkaren John Lockes syn på staten i denna artikel. Locke har ju varit betydelsefull för den liberala idéutvecklingen.

I utvecklandet av en politisk teori är det viktigt med en sammanhängande moralfilosofisk grund. I den förstnämnda artikeln på Marknadskraften kritiseras de anarkistiska libertarianerna Murray Rothbard och David Friedman, kända för sina böcker For a New Liberty (1973) respektive The Machinery of Freedom (1974). 1998 kom Randy Barnett ut med boken The Structure of Liberty, som även den förespråkade anarkokapitalism. I två recensioner av Eyal Mozes kritiseras Barnetts bok utifrån objektivistisk synvinkel, Must Politics Rest on Morality? & Libertarianism and Punishment.

Även David Mayer har en kritisk recension av Barnetts bok och anarkismen här.

David Kelleys artikel The Necessity of Government i The Freeman, april 1974.

Statskuppen i Södern

Idag är det 200 år sedan Abraham Lincoln föddes. Han var USA:s president 1861-65 under landets värsta kris sedan dess bildande, när 11 sydstater trädde ur Unionen och krig följde. Lincoln och det som oftast kallas inbördeskriget, av vissa ”The War for Southern Independence”, ”The War of Northern Aggression” eller det mer neutrala ”The War Between the States”, har varit föremål för diskussion bland libertarianer. En del har, utan att försvara slaveriet, hävdat att sydstaterna hade rätt att träda ur, att det var en fråga om delstaternas rättigheter, och att Lincoln överskred sina befogenheter och att det var ett alltför högt pris att genom krig försöka hålla ihop Unionen.

En del har även hävdat att frågan om slaveri inte var huvudfrågan för de utträdande som bildade CSA (The Confederate States of America), utan rätten till secession och motstånd mot tullar. Detta är rent nonsens, då slaveriet onekligen var huvudmotivet för utträde och även i CSA hade man tullar, fast de var lägre än i USA. I sydstaternas utträdesproklamationer angavs slaveriet som den primära orsaken, och CSA:s ledare var tydliga med att de ville försvara slaveriet mot hotet om dess upplösning. Att det sedan fanns sydstatare som angav andra skäl, och att en del t.o.m. var emot slaveriet, som general Robert Lee, ändrar inte det faktum att huvudskälet för flertalet av de som ledde utträdet var värnandet av slaveriet.

Före Lincolns val till president tvekade inte sydstaterna att använda sig av den federala makten för att gynna och upprätthålla slaveriet. Några exempel är The Fugitive Slave Law för att fånga in slavar som rymt till en slavfri stat, och Högsta Domstolens The Dred Scott Decision, som förklarade att slavar och deras ättlingar inte kunde ha några rättigheter eller bli medborgare någonstans i landet, och gav slavägare rätt att ta med sig sina slavar till en slavfri stat och behålla de som slavar där.

Med The Kansas-Nebraska Act 1854 skulle frågan om slaveri i de nya territorierna avgöras av nybyggarna där. Som en reaktion mot detta beslut bildades det republikanska partiet samma år (ej att förväxla med det republikanska parti som Thomas Jefferson var med och bildade på 1790-talet, och som 30 år senare splittrades i demokrater och whigs, även om namnet togs med inspiration från Jeffersons parti). Det nya republikanska partiet fick med sig många från det sönderfallande whigpartiet, men även avhoppare från demokraterna. Såväl whigs som demokraterna var splittrade i slavfrågan. Free Soil Party, som hade bildats 1848 av slaverifientliga demokrater (den tidigare demokratiske presidenten Martin Van Buren var dess förste presidentkandidat), uppgick i det nya partiet, liksom andra grupper.

Republikanerna hade som främsta mål att hindra slaveriets utbredning till nya territorier (som senare skulle bli delstater). Man ville bryta ”The Slave Power”, där sydstaterna genom sin starka ställning på federal nivå använde den federala makten för att upprätthålla sitt slaveri. Med hotet om ett nytt slaverifientligt parti som fick ett stort stöd i nordstaterna, där befolkningen växte snabbare, och en konstitutionell process därmed kunde sättas igång för att avskaffa slaveriet även i hela Unionen, blev det alltmer uppenbart för Södern att deras kära institution nu var i fara.

Vid 1860 års val kandiderade Lincoln för republikanerna, men demokraterna splittrades, dock ej om huruvida slaveri var bra eller ej. Nordstatsdemokraterna nominerade Stephen Douglas, som försvarade The Kansas-Nebraska Act, sydstatsdemokraterna nominerade John Breckinridge, som istället ville betona The Dred Scott Decision. När Lincoln valdes, trädde de elva sydstaterna ur i det som rimligen borde kallas ”statskuppen i Södern”.

David N. Mayer, libertariansk professor i juridik och historia vid Capital University i Columbus, Ohio, har skrivit denna intressanta artikel om Lincoln, som förklarar närmare.

Timothy Sandefur, som är adjunct scholar vid Cato Institute, klargör även han ur libertariansk synvinkel de konstitutionella frågorna kring inbördeskriget här och här. Det amerikanska medborgarskapet består av en ”delad suveränitet” (divided sovereignty), en i delstaten, en i Unionen. Syftet är att skydda mot tyranni och mobbvälde på sävål lokal som nationell nivå. Ingen lätt avvägning onekligen, och jag är inte säker på vad som är den bästa lösningen, men vill man förstå vad inbördeskriget handlar om, bör man sätta sig in i detta. Det är i alla fall uppenbart att CSA inte hade rätten på sin sida.

Att majoriteten av det republikanska partiet, inklusive Lincoln, i den ekonomiska politiken hade med sig det tråkiga bagaget från whigpartiet i form av protektionism och statligt stöd till utvecklandet av industriella näringar, är i sammanhanget av underordnad betydelse. En minoritet av frihandelsvänner i partiet som kom från demokraterna och Free Soil-partiet, kom efter kriget att opponera sig mot tullskyddspolitiken, och vid två presidentval, 1872 och 1884, skedde liberala utbrytningar ur det republikanska partiet.

Men i huvudfrågan var denna koalition viktigare, nämligen att bryta ”The Slave Power” och på sikt avskaffa slaveriet i hela USA, en frihetsfråga väl viktig som någon, särskilt efter 80 år under USA:s existens utan någon lösning i sikte. Även för de engelska manchesterliberalerna Richard Cobden och John Bright var det en prioritet, när de ställde sig på nordstaternas sida i kriget, samtidigt som Lincolns ekonomiska politik kritiserades. Likaså förtjänade Lincoln kritik för överträdelser, som när han i vissa fall upphävde habeas corpus, inskränkte pressfriheten och införde värnplikt (f.ö. var allt detta saker som gjordes även i CSA). Men som Mayer poängterar, så är det viktigt att se hela kontexten. Och visst var kriget med många dödade ett högt pris, men man kunde inte på förhand veta hur det skulle gå.

Poirier Martinsson förklarar sig

Efter Roland Poirier Martinssons märkliga kolumn i SvD, vilken jag kommenterade här tidigare, har han nu skrivit ett tillägg på ledarbloggen, där han vill förklara sig. Johan Norberg vederlägger honom på nytt här och här, och länkar bl. a. till den ena av mina artiklar om USA och religionen som jag berörde i mitt tidigare blogginlägg.

Konservativa myter om religion och frihet

Så är Roland Poirier Martinsson i farten igen med ännu en förvirrad artikel. Via Johan Norberg kan man läsa om de tidigare här och här. I dagens Svenska Dagbladet har Poirier Martinsson en kolumn, där han utifrån en amerikansk studie försöker leda i bevis att konservativa är lyckligare än liberaler, och att ”grupper som tydligast förespråkar en liten stat och låga skatter är värdekonservativa och ofta religiösa”.

RPM vet säkert att ”liberal” i USA betyder något annat än vad det gör på flertalet ställen i världen, nämligen ”vänster”, eller ”socialdemokrat” eller ”socialliberal”. Att låtsas som att det inte finns ett annat begrepp för den mer genuina liberalismen (individuell frihet, marknadsekonomi och en begränsad stat) i USA, som exempelvis termerna ”libertarianism” och ”classical liberalism” (det senare i akademiska sammanhang, ej partipolitiska), och att det inom dessa riktningar finns en intensiv idédebatt om frihet och (vanligtvis ickereligiösa) värden (något PM också vet, och som han dessutom kan se i Timbros egen bokutgivning), är ohederligt.

Det blir ju i sammanhanget också lustigt att PM just väljer USA, där många konservativa, åtminstone tidigare, var starkt präglade av den klassiskt liberala tradition som USA haft. Det är dessa traditioner från upplysningen och den riktiga liberalismen som påverkade så många som kallades konservativa i frihetlig riktning, exempelvis Ronald Reagan och Barry Goldwater, där bägge, och mer konsekvent i det avseendet den sistnämnde, egentligen såg sig som klassiska liberaler.

Det vore intressant om PM istället lyfte fram konservativa från Europas och Latinamerikas historia. Då hade det framgått att konservatism och religiös iver vanligtvis inte alls varit/är särskilt frihetligt, varken i ekonomiskt eller socialt hänseende. Och i USA:s historia har religiös iver också varit förknippad med ökade statliga kontroller och regleringar, även om det naturligtvis funnits djupt religiösa som också varit väldigt frihetliga. George W Bush var en starkt religiöst motiverad politiker, och han var inte direkt en förvaltare av den mer frihetliga Goldwater-Reagantraditionen inom republikanerna.

För den som vill sätta sig in i förhållandena rekommenderas min trilogi om USA och religionen: USA: Upplysningens republik, Gud, kapitalism och rättigheter & Kampen mellan förnuft och religion i amerikansk historia.

Bland andra liberala bloggare förutom Johan som har reagerat på PM:s kolumn finns Fredrik Segerfeldt, Sophia Blomqvist och Rickard Wendel.

Walter Williams om att stimulera med andras pengar

På The Atlasphere har den libertarianske nationalekonomen Walter Williams en bra kolumn om Obamas stimulanspaket, There is No Santa:

”The stimulus package being discussed is politically smart but economically stupid. It’s that bedeviling, omnipresent Santa Claus and Tooth Fairy problem again. Let’s say that Congress taxes you $500 to put toward creating construction jobs building our infrastructure. The beneficiaries will be quite visible, namely men employed building a road. The victims of Congress are invisible and are only revealed by asking what you would have done with the $500 if it were not taxed away from you.

Whatever you would have spent it on would have contributed to someone’s employment. That person is invisible. Politicians love it when the victims of their policies are invisible and the beneficiaries visible. Why? Because the beneficiaries know for whom to vote and the victims do not know who is to blame for their plight.

In stimulus package language, if Congress taxes to hand out money, one person is stimulated at the expense of another, who pays the tax, who is unstimulated.

A visual representation of the stimulus package is: Imagine you see a person at work taking buckets of water from the deep end of a swimming pool and dumping them into the shallow end in an attempt to make it deeper. You would deem him stupid. That scenario is equivalent to what Congress and the new president proposes for the economy.”

Och apropå att det igår var Ronald Reagans födelsedag, kan man påminna om detta citat om staten och ekonomin från Reagans tal 1964 till stöd för den republikanske presidentkandidaten Barry Goldwater:

”The Founding Fathers knew a government can’t control the economy without controlling people. And they knew when a government sets out to do that, it must use force and coercion to achieve its purpose. So we have come to a time for choosing…”

Årets förmyndare

Mattias Svensson har utsett Årets förmyndare 2008 efter en omröstning på sin blogg. Det blev Svenska Dagbladets nyhetsredaktion. Motivationen löd:

”För återkommande kampanjjournalistik till förmån för allehanda restriktioner och förmynderi. Vinklat urval, enbart problematiserande perspektiv, maximal uppmärksamhet åt den mest långtgående politiska åtgärden och inte en kritisk fråga till någon förbudsivrare, inte en enda.”

Det var ett bra val. Det är också viktigt att journalistiken granskas. Alltför många tar vad som skrivs i tidningarna som sanning.

Cate Blanchett som Dagny Taggart?

Jag har tidigare rapporterat om projektet att göra film av Ayn Rands roman Atlas Shrugged (Och världen skälvde). Projektet lades på isen, men verkar nu vara igång igen med ny tänkbar regissör och tänkbara skådespelare för rollen som romanens huvudperson Dagny Taggart. Angelina Jolie var ju tilltänkt tidigare, men det blir inte hon nu, vilket jag tycker är bra. Istället finns Cate Blanchett bland de intresserade, och henne skulle jag gärna se!

The Atlas Society rapporterar från sin hemsida:

”Actresses who have expressed interest in the role and are reading the script include Cate Blanchett, Keira Knightly, Julia Roberts, and Charlize Theron. Randall Wallace, who wrote the current version of the script, is a strong possibility as director.”

Även om det inte skulle bli någon film, så är det kul att många ändå är intresserade av att läsa manuset och kan tänka sig vara med.