Månadsarkiv: juli 2008

These are the times that try men’s souls

Idag är det den 4 juli, dagen för den amerikanska självständighetsförklaringen 1776, detta unika dokument för individens rättigheter och statens begränsning, och vad kan vara bättre att påminna om i dessa dagar då den svenska regeringen genom Lex Orwell i strid mot svensk grundlag drev igenom en historisk expansion av statens makt?

Thomas Paine har blivit aktuell igen genom Timbros förtjänstfulla återpublicering av hans Människans rättigheter  på svenska. Paines begynnelseord i The American Crisis från 1776, ”These are the times that try men’s souls”, där han ville sporra de amerikanska rebellerna till kamp, har också sin relevans när man ska bedöma de borgerliga riksdagsledamöter som hade att ta ställning till FRA-lagen. Att tala om frihet och integritet är lätt, men att i handling försvara dessa värden låter sig inte alltid göras, vilket har framgått tydligt. De flesta borgerliga riksdagsledamöterna är inte utpräglat liberala, men det finns vissa som har lyckats driva en liberal hållning i en del andra frågor. Men när de ställs inför ett fundamentalt frihetshot som Lex Orwell, har endast en modig riksdagsledamot stått rakryggad för frihetens värden, Camilla Lindberg (fp).

Det vi har sett är inte bara hur borgerliga riksdagsledamöter har röstat för detta vansinne, utan även behandlat avvikare på ett förödmjukande sätt. Samtidigt har de i det längsta undvikit att svara på kritik som varit uppe sedan ett år tillbaka, med Svenska Dagbladets ledarsida och Brännpunktsida som några av de första arenorna för kritisk diskussion om lagförslaget.

Sanna Rayman skriverSvD:s ledare idag att hon aldrig har kontaktats eller fått något svar av någon alliansföreträdare efter den mängd artiklar hon skrivit i ämnet sedan hon började skriva om det i april.

Denna tid är verkligen den då svenska borgerliga riksdagsledamöters själar och karaktärer har prövats. Resultatet blev inte något vackert, med ett enda undantag, Camilla Lindberg.

Lex Orwell-anhängarna börjar bli kinkiga

Regeringen och riksdagsledamöterna som röstade för Lex Orwell förmår ännu inte besvara kritiken (annat än med ytligt nonsens i de fall de ens yttrat sig), samtidigt som de angriper sådant som inte har med lagen att göra. Medan Fredrik Reinfeldt tycker att ”det är bra för alla om debatten lägger sig”, och fortfarande inte verkar begripa vad lagen innebär, börjar en del andra riksdagsledamöter som röstade för bli väldigt gnälliga och kinkiga och bete sig på de mest underliga sätt.

Johan Ingerö rapporterar från sin blogg om hur Olof Lavesson (m) som en av de riksdagsledamöter som fått protestmejl från tusentals väljare vilka tagit Expressens nätsida till hjälp, skickat tillbaka dessa mejl till Expressens chefredaktör Otto Sjöberg! Lavesson tyckte att det var jobbigt att få så många mejl och kunde inte skilja på brevbärare och brevskrivare. Feg arrogans mot väljarna! Men idioten har inte förstått att han nu kommer att få ännu svårare att bli invald i riksdagen igen vid nästa val, ifall han nu vill det. Men det är ju bara bra ju färre som vill se pajasen i riksdagen igen.

Kristdemokraten Ingvar Svensson får ett raseriutbrott och ifrågasätter att vissa riksdagsledamöter inte är lydiga nog mot regeringen med bl.a. denna formuleringen:

”Vart är Allians för Sverige på väg när den låter sig styras av svansen av egotrippade gaphalsar?”

Liberalismen har ingen stark förankring överhuvudtaget i riksdagen, det har vi sett i andra frågor. Om du som borgerlig riksdagsledamot ställer dig upp och försvarar Lex Orwell med andra argument än liberala är det en sak, och då kan du klassas som en etatist som är ärlig i sitt uppsåt. Men ge fan i att framställa dig som liberal om du röstat för, och försök inte smita undan debatten!

Anne Ramberg, generalsekreterare för Advokatsamfundet, har svarat FRA-chefen Ingvar ÅkessonSvenska Dagbladets Brännpunktsida.

Lista över de riksdagsledamöter som röstade ja

Här är en lista på de riksdagsledamöter som röstade ja till Lex Orwell, liksom de som var frånvarande. Som sagt, de frånvarande som inte offentligen träder fram och deklarerar att de är emot lagen utgår vi ifrån att de är för.

Denna lista kan vara bra att ha till hands inför nästa riksdagsval, så att de som är med på den inte väljs in igen. Och eftersom det handlar om en historisk expansion av statens makt, och de som röstat för dessutom generellt har varit fega och inte svarat på flera kritiska artiklar och ledare i ett otal tidningar, kan det kanske vara lämpligt att ha dessa namn som en checklista i andra sammanhang över opålitliga personer.